♥ ♥ ♥ ♥

En grej jag tänkt på ganska frekvent idag är att man fan inte kan klä sig ut ur nån kategori här i Sverige. Vi är kända för att vara ett välklätt land, och det stämmer väl rätt bra generellt, men när jag läser mina modebloggar (which i do a hundred times daily) á det senaste så har det börjat störa mig en aning att alla är exakt likadana.

Modebloggskulturen i Sverige är sådan - när något blir hypat så gillar alla det, när nåt sägs vara ute så hatar alla det. När jag nyss försökte hitta nån som var lite mer originell så var det i princip omöjligt - stilen som just nu gäller är att försöka vara så lik Kate Moss som möjligt, förutom att hon faktiskt varierar sig briljant, - man ska ha långt ostylat-looking hår med mittbena, skinnjacka (speciellt "över söta klänningar för att tona ner det gulliga"), gärna lite rockigare attribut som t.ex. nitarmband, ett par Wayfarers och en väst i nåt obskyrt material eller mönster. Lykke Li-knuten är också obligatorisk, geek-brillorna, den blommiga kjolen, AA-fodralklänningen med djupt urringad rygg + oversizat lite här och där likaså.

Nu säger jag inte att jag ogillar stilen, eller att jag aldrig ser ut så, men varför ser alla ut som en förenad Fashion Army? Ibland, (dock bara ibland, värt att poängtera), får jag lust att i ren protest sätta upp håret i en jävligt stram frisyr, skippa de sotade ögonen och dra på mig en jävligt söt klänning - utan skinnjacka för att tona ned. Toppa med ett pärlhalsband så har vi det.

Vad jag lite diffust ville få fram är att trots att Kate Moss-stilen är en given favvo så kan det ju vara förjävla fint med lite preppy överklasstil á la Blair Waldorf också. Frågan är ju bara om Kateklonerna kommer att förvandlas till små-Blairs snart? Only time can tell... Notera att jag inte påstått att jag skiljer mig från mängden (skinnjackan - check, raybansen - check, "ostylade" håret - allt som oftast), men vi är fan inte originella.

---